intefulltihopsatt

Är det tänkt att jag ska förklara mina föräldrars personlighet eller vad de betyder för mig? Äe, jag kör på en blandning...

Min mamma är född 7 april (fyller alltså år två dagar efter mig) 1970, så hon är alltså 40 bast. Mamma är en som försöker ta sig ut för att träna, men lyckas inte alltid. Ibland ligger hon hellre i soffan med ett glas vin och ser på film. Men hon är absolut inte lat! Här hemma har hon alltid fullt shå (hur ska jag stava!?) då vi barn är så lata. Antingen diskar hon eller så har hon tvätt att fixa. Höll på att glömma och säga att hon heter Carina.
Pappa är lite tvärt om för vad mamma är. Han är en 48åring gubbe med ölkagge som heter Lennart men kallas alltid Lelle! Rätt lat om jag får säga det själv, han ligger hemskt gärna i soffan hela kvällen ;) Men han gör sitt bästa. Han har dessutom börjat bli senil, haha. Man måste ständigt påminna honom om saker. Och om ni undrar varifrån jag har fått min "korthet" så är det av min far...
Efter att ha varit gifta i 8 år(tror jag det var) bestämde sig mina föräldrar för att skiljas. Jag tror att det var 2004. Till en början tog vi barn det rätt hårt. Det var jobbigt med två skilda föräldrar och så. Men efter tiden löste sig alltihopa och nu tycker jag att allt funkar bra. Hellre att de är lyckliga på två olika håll än att de ska vara tillsammans och tjaffsa allt jämt. Dessutom har de båda träffat två nya som de är glada tillsammans med.

Hela min familj betyder så obeskrivligt mycket för mig. Även om jag ibland kan vara världens surhagga så älskar jag er, oavsett vad. Jag vet att jag alltid kan lita på er och ni ställer upp för mig vad som än händer. Jag älskar er. ♥

        Mamma på min brors student i somras.

       Pappa från Norge-resan vi gjorde till min bror 28-31 Oktober.

Jag tänkte börja med att varna er om att det här är det längsta blogginlägget genom tiderna!!!

Som de flesta kanske redan vet så heter jag Sofie Lundmark. Mitt mellanamn blir samma namn baklänges. Alltså Anna. Anna Sofie Lundmark är alltså mitt fullständiga namn. Just nu är jag cirkus 17 år och 6 månader. Men den 5 april blir jag 18 och myndig. OM jag längtar! Gud vad jag ska köpa cigg och snus. (Jag skojar mamma)
Jag är för det mesta en glad tjej som gillar att skoja och skratta. Dock har jag vissa gånger då jag kan få ohejdade utbrott. De som känner mig vet att de inte alltid är att leka med! Jag är en brud som älskar att skämma ut mig, för de folk jag känner. Om jag inte erkänner att jag har en finne på rumpan drar jag iväg världens rövraket eller en högljudd rap. Det vet också de som känner mig väl. Ibland kan jag tycka att jag själv är så sanslöst rolig att jag skrattar åt mina egna skämt. Men vem ska annars skratta åt dem?! Korfattat = Jag gillar att skämma ut mig och skratta!

Jag försökte komma på hur jag var som liten, men var tvungen att gå och fråga mamma. Som små försöker barn ofta prata men man förstår ingenting. Så gjorde inte jag. Jag höll tyst enda till jag var 1,5 - 2 år, då satte jag igång, på riktigt. Då gick det inte att hejda mig , jag pratade konstant och sa hela ord och satte ihop flera ord till meningar. Och så fortsatte jag i flera år. Hon beskrev mig också som en snäll liten tjej som inte var så gnällig, men sprallig var jag. Stod gärna och dansade och hoppade (finns en fin video då jag står top-less och dansar och mimar till Spice girls. Kanske något jag borde försöka få in på datorn?!). Som liten hängde jag också väldigt mycket med min bror som är 2 år äldre än mig. Det är omöjligt att räkna till hur många gånger jag har lirat landhockey på gatan, tv-spel, åkt skridskor om vintrarna och lekt "rymmarna" på somrarna med han och hans kompisar. Även några andra från gatan var med. Som liten tålde(finns det något som heter så!?) jag väldigt mycket. Annat kunde man inte göra då man umgicks med brorsan och hans kompisar som var 2-3 år äldre. Det var bara att bita ihop! Ena dagen låg jag underst i "bilda hög" med 3 stora killar på mig och andra dagen blev jag intacklad i staketet. Men gud vad jag saknar de tiderna ändå! Det fanns ingenting som hette "Vad ska vi göra nu?". Vi hade någonting spännande och roligt på gång hela tiden.

Mitt hästintresse började tidigt eftersom mamma hade häst då jag var liten. Var väll runt 5 år då jag började rida på den då "superstora" hästen Karisma. Efter det började jag på ridlekis, vidare till travskola och sedan började jag på en ordentlig ridskola där jag har lärt mig det mesta jag kan idag. Under dessa år då jag har hållt på med hästar har jag tagit hand om andras hästar också. Ett tag höll jag till i Klabböle hos Caroline och Martina med deras två ponnyer. En bångstyrig shetlandsponny och en pigg New forest. Sedan träffade jag Jennifer som erbjöd mig rida hennes lilla shettis som hon var för stor för. Och så blev det. I cirka 2 år red jag den tokiga lilla shetlandsponnyn Molly som har satt många spår i mitt hjärta. Den dagen hon inte kutade rakt in i skogen,  stegrade hon högt istället. Varje dag med henne var ett äventyr och ingen dag var sig den andra lik. Men en dag kom beskedet att hon skulle säljas så då blev det rätt tomt på hästfronten där ett tag. Tills jag hittade min älskling Prince som jag nu har haft i 4 år. Då jag började ta hand om honom var han en galen gubbe på 23 bast. Idag är han 27 år men lika pigg fortfarande, dock har han en skada nu som gör att han inte går att ridas. För er icke-hästintresserade måste jag tyvärr berätta att det kommer att komma ett inlägg om Prince. Så jag avslutar väll häst-pratet här innan ni blir alldeles för trötta.

Jag har alltid varit en sportig tjej vilket jag tror kommer ifrån alla landhockeymatcher och ishockeymatcher med grabbarna. Vid 6-7 års ålder började jag med innebandy och några år efter det var även fotboll en del av mitt liv. Tröttnade dock på fotbollen och slutade för cirka 4 år sedan. Tröttnade även på innebandyn då det blev massa strul med laget och så vidare. Så förra året slutade jag med det också. Men nu är jag tillbaka igen! Supertaggad på att spela innebandy. Första matchen på över 1 år spelas på Onsdag mest troligt.
·
Oj gud, nu tror jag det är bäst att jag ger mig! Hoppas någon har orkat ta sig igenom denna långa text.

Jag tänkte iallafall avsluta hela detta inlägg med en bild som förklarar mitt namn litegrann. Och även texten jag har skrivit i början. 90% av bilderna på mig ser ut ungefär som denna mer eller mindre.

5 timmar senare är jag hemma med 3 nya bilder. Var skitroligt att bli ompysslad och fixad innan. Och sedan fick man bli fotograferad av en fotograf som berättade hur man skulle stå och så. Dock sved det lite i plånkan efteråt, jäklar vad dyra bilderna var... Men tack Vicki för att du bjöd med mig ♥

För er blockmongon, klicka upp bilderna för att se dem i större format!
  
Luggen irriterar mig dock..

Denna lista hittade jag på Tinas(klicka på hennes namn) blogg. Om man har inspiration-brist är detta en super smart grej. För varje dag skriver man om de punkterna som står i listan. Fick lov att snatta den av dig Tina ;) Imorgon börjar jag med denna lista! Vet inte om jag är en så intressant person, haha. Men det lär ju vara betydligt roligare att läsa något sånt här istället för vad jag gör dag ut och dag in.


Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick