Dag 01 - Om mig
Jag tänkte börja med att varna er om att det här är det längsta blogginlägget genom tiderna!!!
Som de flesta kanske redan vet så heter jag Sofie Lundmark. Mitt mellanamn blir samma namn baklänges. Alltså Anna. Anna Sofie Lundmark är alltså mitt fullständiga namn. Just nu är jag cirkus 17 år och 6 månader. Men den 5 april blir jag 18 och myndig. OM jag längtar! Gud vad jag ska köpa cigg och snus. (Jag skojar mamma)
Jag är för det mesta en glad tjej som gillar att skoja och skratta. Dock har jag vissa gånger då jag kan få ohejdade utbrott. De som känner mig vet att de inte alltid är att leka med! Jag är en brud som älskar att skämma ut mig, för de folk jag känner. Om jag inte erkänner att jag har en finne på rumpan drar jag iväg världens rövraket eller en högljudd rap. Det vet också de som känner mig väl. Ibland kan jag tycka att jag själv är så sanslöst rolig att jag skrattar åt mina egna skämt. Men vem ska annars skratta åt dem?! Korfattat = Jag gillar att skämma ut mig och skratta!
Jag försökte komma på hur jag var som liten, men var tvungen att gå och fråga mamma. Som små försöker barn ofta prata men man förstår ingenting. Så gjorde inte jag. Jag höll tyst enda till jag var 1,5 - 2 år, då satte jag igång, på riktigt. Då gick det inte att hejda mig , jag pratade konstant och sa hela ord och satte ihop flera ord till meningar. Och så fortsatte jag i flera år. Hon beskrev mig också som en snäll liten tjej som inte var så gnällig, men sprallig var jag. Stod gärna och dansade och hoppade (finns en fin video då jag står top-less och dansar och mimar till Spice girls. Kanske något jag borde försöka få in på datorn?!). Som liten hängde jag också väldigt mycket med min bror som är 2 år äldre än mig. Det är omöjligt att räkna till hur många gånger jag har lirat landhockey på gatan, tv-spel, åkt skridskor om vintrarna och lekt "rymmarna" på somrarna med han och hans kompisar. Även några andra från gatan var med. Som liten tålde(finns det något som heter så!?) jag väldigt mycket. Annat kunde man inte göra då man umgicks med brorsan och hans kompisar som var 2-3 år äldre. Det var bara att bita ihop! Ena dagen låg jag underst i "bilda hög" med 3 stora killar på mig och andra dagen blev jag intacklad i staketet. Men gud vad jag saknar de tiderna ändå! Det fanns ingenting som hette "Vad ska vi göra nu?". Vi hade någonting spännande och roligt på gång hela tiden.
Mitt hästintresse började tidigt eftersom mamma hade häst då jag var liten. Var väll runt 5 år då jag började rida på den då "superstora" hästen Karisma. Efter det började jag på ridlekis, vidare till travskola och sedan började jag på en ordentlig ridskola där jag har lärt mig det mesta jag kan idag. Under dessa år då jag har hållt på med hästar har jag tagit hand om andras hästar också. Ett tag höll jag till i Klabböle hos Caroline och Martina med deras två ponnyer. En bångstyrig shetlandsponny och en pigg New forest. Sedan träffade jag Jennifer som erbjöd mig rida hennes lilla shettis som hon var för stor för. Och så blev det. I cirka 2 år red jag den tokiga lilla shetlandsponnyn Molly som har satt många spår i mitt hjärta. Den dagen hon inte kutade rakt in i skogen, stegrade hon högt istället. Varje dag med henne var ett äventyr och ingen dag var sig den andra lik. Men en dag kom beskedet att hon skulle säljas så då blev det rätt tomt på hästfronten där ett tag. Tills jag hittade min älskling Prince som jag nu har haft i 4 år. Då jag började ta hand om honom var han en galen gubbe på 23 bast. Idag är han 27 år men lika pigg fortfarande, dock har han en skada nu som gör att han inte går att ridas. För er icke-hästintresserade måste jag tyvärr berätta att det kommer att komma ett inlägg om Prince. Så jag avslutar väll häst-pratet här innan ni blir alldeles för trötta.
Jag har alltid varit en sportig tjej vilket jag tror kommer ifrån alla landhockeymatcher och ishockeymatcher med grabbarna. Vid 6-7 års ålder började jag med innebandy och några år efter det var även fotboll en del av mitt liv. Tröttnade dock på fotbollen och slutade för cirka 4 år sedan. Tröttnade även på innebandyn då det blev massa strul med laget och så vidare. Så förra året slutade jag med det också. Men nu är jag tillbaka igen! Supertaggad på att spela innebandy. Första matchen på över 1 år spelas på Onsdag mest troligt.
·
Oj gud, nu tror jag det är bäst att jag ger mig! Hoppas någon har orkat ta sig igenom denna långa text.
Jag tänkte iallafall avsluta hela detta inlägg med en bild som förklarar mitt namn litegrann. Och även texten jag har skrivit i början. 90% av bilderna på mig ser ut ungefär som denna mer eller mindre.
Som de flesta kanske redan vet så heter jag Sofie Lundmark. Mitt mellanamn blir samma namn baklänges. Alltså Anna. Anna Sofie Lundmark är alltså mitt fullständiga namn. Just nu är jag cirkus 17 år och 6 månader. Men den 5 april blir jag 18 och myndig. OM jag längtar! Gud vad jag ska köpa cigg och snus. (Jag skojar mamma)
Jag är för det mesta en glad tjej som gillar att skoja och skratta. Dock har jag vissa gånger då jag kan få ohejdade utbrott. De som känner mig vet att de inte alltid är att leka med! Jag är en brud som älskar att skämma ut mig, för de folk jag känner. Om jag inte erkänner att jag har en finne på rumpan drar jag iväg världens rövraket eller en högljudd rap. Det vet också de som känner mig väl. Ibland kan jag tycka att jag själv är så sanslöst rolig att jag skrattar åt mina egna skämt. Men vem ska annars skratta åt dem?! Korfattat = Jag gillar att skämma ut mig och skratta!
Jag försökte komma på hur jag var som liten, men var tvungen att gå och fråga mamma. Som små försöker barn ofta prata men man förstår ingenting. Så gjorde inte jag. Jag höll tyst enda till jag var 1,5 - 2 år, då satte jag igång, på riktigt. Då gick det inte att hejda mig , jag pratade konstant och sa hela ord och satte ihop flera ord till meningar. Och så fortsatte jag i flera år. Hon beskrev mig också som en snäll liten tjej som inte var så gnällig, men sprallig var jag. Stod gärna och dansade och hoppade (finns en fin video då jag står top-less och dansar och mimar till Spice girls. Kanske något jag borde försöka få in på datorn?!). Som liten hängde jag också väldigt mycket med min bror som är 2 år äldre än mig. Det är omöjligt att räkna till hur många gånger jag har lirat landhockey på gatan, tv-spel, åkt skridskor om vintrarna och lekt "rymmarna" på somrarna med han och hans kompisar. Även några andra från gatan var med. Som liten tålde(finns det något som heter så!?) jag väldigt mycket. Annat kunde man inte göra då man umgicks med brorsan och hans kompisar som var 2-3 år äldre. Det var bara att bita ihop! Ena dagen låg jag underst i "bilda hög" med 3 stora killar på mig och andra dagen blev jag intacklad i staketet. Men gud vad jag saknar de tiderna ändå! Det fanns ingenting som hette "Vad ska vi göra nu?". Vi hade någonting spännande och roligt på gång hela tiden.
Mitt hästintresse började tidigt eftersom mamma hade häst då jag var liten. Var väll runt 5 år då jag började rida på den då "superstora" hästen Karisma. Efter det började jag på ridlekis, vidare till travskola och sedan började jag på en ordentlig ridskola där jag har lärt mig det mesta jag kan idag. Under dessa år då jag har hållt på med hästar har jag tagit hand om andras hästar också. Ett tag höll jag till i Klabböle hos Caroline och Martina med deras två ponnyer. En bångstyrig shetlandsponny och en pigg New forest. Sedan träffade jag Jennifer som erbjöd mig rida hennes lilla shettis som hon var för stor för. Och så blev det. I cirka 2 år red jag den tokiga lilla shetlandsponnyn Molly som har satt många spår i mitt hjärta. Den dagen hon inte kutade rakt in i skogen, stegrade hon högt istället. Varje dag med henne var ett äventyr och ingen dag var sig den andra lik. Men en dag kom beskedet att hon skulle säljas så då blev det rätt tomt på hästfronten där ett tag. Tills jag hittade min älskling Prince som jag nu har haft i 4 år. Då jag började ta hand om honom var han en galen gubbe på 23 bast. Idag är han 27 år men lika pigg fortfarande, dock har han en skada nu som gör att han inte går att ridas. För er icke-hästintresserade måste jag tyvärr berätta att det kommer att komma ett inlägg om Prince. Så jag avslutar väll häst-pratet här innan ni blir alldeles för trötta.
Jag har alltid varit en sportig tjej vilket jag tror kommer ifrån alla landhockeymatcher och ishockeymatcher med grabbarna. Vid 6-7 års ålder började jag med innebandy och några år efter det var även fotboll en del av mitt liv. Tröttnade dock på fotbollen och slutade för cirka 4 år sedan. Tröttnade även på innebandyn då det blev massa strul med laget och så vidare. Så förra året slutade jag med det också. Men nu är jag tillbaka igen! Supertaggad på att spela innebandy. Första matchen på över 1 år spelas på Onsdag mest troligt.
·
Oj gud, nu tror jag det är bäst att jag ger mig! Hoppas någon har orkat ta sig igenom denna långa text.
Jag tänkte iallafall avsluta hela detta inlägg med en bild som förklarar mitt namn litegrann. Och även texten jag har skrivit i början. 90% av bilderna på mig ser ut ungefär som denna mer eller mindre.
Kommentarer
Postat av: vickii
raoooour vilken haka....
Trackback
